The Red Rose.

 Den lilla flickan sprang för livet. Vargarna som hade dödat hennes familj för flera år sedan var nu efter henne. Hon sprang så snabbt hennes små tunna ben bar henne, med det blonda håret flygande efter sig. Hon kunde höra dom flåsa en bit bakom henne och deras varg skalv och ylande gick genom märg och ben på den stackars flickan. Hon hoppade över översnöade stubbar och grenar rakt in i skogen utan veta var hon var påväg, och att det var mört ute hjälpte inte precis.

 Plötsligt ilade det till av smärta i hennes fot och hon faller över en knotig rot som stuckit upp ur marken. Snön dämpar fallet men det tar ändå för lång tid för flickan att ta sig upp. Hon är snabbt omringad av stora lurviga bästar med glödande ögon och blottade tänder.

 "Snälla döda mig inte" Viskar flickan försiktigt. Då tar ledar vargen några steg fram mot henne, han är alldeles svart och stotlig. Han går ändå fram till henne och sänker på huvudet mot henne som i vördnad eller uppfordran. Flickan tvekar och utan riktigt veta varför stäcker hon fram handen och lägger den på vargens huvud, så fort hennes fingrar vidrör vargens lurviga tjocka päls far blixtrande bilder genom hennes huvud. Hemska bilder, människor som skriker, folk som flyr, sen ser hon män med spjut och facklar som anfaller byn. Hennes by. Hon flämtar till och drar åt sig handen.

 "Så det var verkligen ni" Säger hon med avsmak.

 Vargen tar ännu ett uppfodrande steg mot henne. Och hon tvekar lite innan hon lägger handen på hans huvud igen. Nu ser hon vargar runt sig, och hon förstår att hon ser allt ur ledar vargens ögon. Hon hör ylande och sen flimrar bilden till och nu ser hon vargarna som strömmar fram mot dom främmande männen. 

 Hon minns männen, hon hade trott att dom hade skyddat henne inte förstört hennes by, hon hade blivit intalad att det var vargarna som hade dödat hennes familj och hennes by. Men nu genom dom flimmrande bilderna och korta sekvenser av film som spolas fram i hennes huvud hur vargarna kämpar mot männen innan dom blir tvugna att ge upp efter blivit övermannade.

 Alla dom andra vargarna ger sig av in i skogen igen, men sen ser hon hur Svart päls springer in i byn och runt dom stridande männen och in i ett hus där en kvinna sitter med ett spädbarn i famnen. Kvinnan tittar rakt in i vargens ögon, sen ställer hon sig häftigt upp och räcker fram knytet med barnet i.

 "Ta det, rädda henne" Säger hon gråtande. Han tar försiktigt mot barnet genom att sluta tänderna om tyget som innesluter barnet

"Fly!" Skriker hon sen till vargen. Och vargen flyr med barnet i munnen så snabbt den kan. Han springer genom skogen ändå tills han kommer till en annna by där han lämnar barnet utanför en stuga och sen återvänder till skogen och hans flock.

 Jag drar flämtande undan handen.

 "Det var jag? Eller hur?" Säger flickan med uppspärrade ögon. 
 Vargen nickar. 

 "du räddade mig" Viskar hon. 
 Vargen nickar igen. Och då inser hon att hela hennes uppväxt har varit en lögn. Allt dom sagt om att vargarna var onda och hänsynslösa har varit fel.
 Vargen böjer sig försiktigt ner. 
 "Vill du att jag ska hoppa upp?" Frågade hon försiktigt och tog ett steg mot vargen. Vargen nickan ännu en gång. Flickan tar några försiktiga steg mot vargen sen lägger hon upp ena benet över vargens rygg och drar sig upp på den väldiga varelsen.

 Håll i dig. Hon hinner inte fundera över det innan svart päls rusar ylande in i skogen med sin flock efter sig.

Och med den lilla flickan på ryggen försvinner dom in i mörkret.

 

 

 

 Författaren är jag saga.

  Inspererad av en annan berättelse jag skrivit.

  Anledningen att jag skrev den nu var att jag fick ett tips att jag kunde skriva berättelser.